Sårad, bad honom gå
Skrivet 2010-06-23 Klockan 09:52:11
Han var här igår, pappan till sonen. Jag passade på att bada o även sonen fick bada lite... Det var skönt.
Men sonen skulle sova o somnade efter ett tag... O det var bara så konstigt.
Jag försökte prata lite... Sa att jag ville att han bara skulle hålla om mig o säga att han visst vill kämpa och att vi ska fixa detta... Han svarade: Jag vet
Jag satt o grät o grät o grät... Ingen reaktion elle tröst.
Då han har jättedåligt me pengar så skulle han få köttbullar här tänkte jag... JAG bryr mig ju fortfarande.
Men jag plockade ihop lite bestik han hade här, en potatissallad som va hans o köttbullar. Gav honom påsen o sa åt honom att gå.
Jag klarade inte av att ha honom här när jag var så ledsen o han var så KALL.
Han var verkligen så kall. Han vet inte varför. O han vet inte alls vad han själv vill..
Han kommer få träffa sonen men jag klarar inte av att umgås me honom som om inget vore fel...
Imorgon kväll kommer han o ska träffa sonen igen. Jag kommer inte vara hemma när de ska umgås. Tänker gå hemifrån..
Midsommar lär vi inte fira ihop heller.. Av förklarliga skäl. Han kommer inte kunna ha sonen själv hos sig några timmar i helgen då han har jouren. Så vet inte alls hur han kommer vilja träffa sonen.
När jag skriver om det så gör det SÅÅÅÅ ont i hjärtat mitt. Jag vet inte varför det blivit så här...
Men jag vet att ingen av oss mådde bra innan heller. Och snart så växer sonen upp o lär bli påverkad av allt.
Messa sen igår o frågade om det fanns någon annan. Om han har känslor för någon annan men det svarade han nej på.
Sen 10 min senare skickade han o tackade för maten och att jag plockade ihop påsen.
Har inte svarat på det.
Försöker skilja på honom som pappa och honom som pojkvän.
Som pappa vill jag att han ska följa sonens framsteg...
Som pojkvän behöver han vara borta från mig o jag anstränger mig att hålla mig borta.
Tyvärr känner jag att jag försöker stänga ner känslorna mer o mer.
E övertygad om att han inte kommer vilja försöka igen. Och kommer han lyckas arbeta på det tillräckligt... så sårad som jag blir under denna process... Jag vet inte.
Han var här igår, pappan till sonen. Jag passade på att bada o även sonen fick bada lite... Det var skönt.
Men sonen skulle sova o somnade efter ett tag... O det var bara så konstigt.
Jag försökte prata lite... Sa att jag ville att han bara skulle hålla om mig o säga att han visst vill kämpa och att vi ska fixa detta... Han svarade: Jag vet
Jag satt o grät o grät o grät... Ingen reaktion elle tröst.
Då han har jättedåligt me pengar så skulle han få köttbullar här tänkte jag... JAG bryr mig ju fortfarande.
Men jag plockade ihop lite bestik han hade här, en potatissallad som va hans o köttbullar. Gav honom påsen o sa åt honom att gå.
Jag klarade inte av att ha honom här när jag var så ledsen o han var så KALL.
Han var verkligen så kall. Han vet inte varför. O han vet inte alls vad han själv vill..
Han kommer få träffa sonen men jag klarar inte av att umgås me honom som om inget vore fel...
Imorgon kväll kommer han o ska träffa sonen igen. Jag kommer inte vara hemma när de ska umgås. Tänker gå hemifrån..
Midsommar lär vi inte fira ihop heller.. Av förklarliga skäl. Han kommer inte kunna ha sonen själv hos sig några timmar i helgen då han har jouren. Så vet inte alls hur han kommer vilja träffa sonen.
När jag skriver om det så gör det SÅÅÅÅ ont i hjärtat mitt. Jag vet inte varför det blivit så här...
Men jag vet att ingen av oss mådde bra innan heller. Och snart så växer sonen upp o lär bli påverkad av allt.
Messa sen igår o frågade om det fanns någon annan. Om han har känslor för någon annan men det svarade han nej på.
Sen 10 min senare skickade han o tackade för maten och att jag plockade ihop påsen.
Har inte svarat på det.
Försöker skilja på honom som pappa och honom som pojkvän.
Som pappa vill jag att han ska följa sonens framsteg...
Som pojkvän behöver han vara borta från mig o jag anstränger mig att hålla mig borta.
Tyvärr känner jag att jag försöker stänga ner känslorna mer o mer.
E övertygad om att han inte kommer vilja försöka igen. Och kommer han lyckas arbeta på det tillräckligt... så sårad som jag blir under denna process... Jag vet inte.
Kommentarer
Trackback
